Idag är jag i v.37+5 och den sista delen av slemproppen har kommit.
Trevlig start på ett blogginlägg va?

Jag har inte tänkt beskriva den närmre för er som kanske sitter och äter frukost just nu.
Men det är lite läskigt, i förrgår kom hela, trodde jag. Men jag var ändå inte helt hundra förrän idag då en precis likadan klump fast mindre dök upp, som dessutom var blodstrimmig.
Kanske för mycket information för vissa men, för en som inte är särskilt lättäcklad så kändes det där som att skriva om bullbak och tunnbrödrullar med rökt renkött och pepparrotskräm (som jag är sjukt sugen på just nu av någon skum anledning).


Vi har tagit oss upp till Luleå för att hämta lite räkningar och mer kläder.
Och skämtsamt har vi sagt att det skulle ju vara typiskt ifall något startade när vi var här uppe.. Planerna var att åka hem imorgon men, det blir nog idag istället.
Men bara för det så kommer jag säkert bli en av de få som trots denna slempropp får vänta i 3 veckor till.
För som alla barnmorskor så tydligt säger "slemproppen har egentligen inget med förlossningen att göra".


Det är iaf 15 dagar kvar tills beräknat datum.
Och jag försöker trots detta ändå vara beredd på att gå över 14 dagar..

I vecka 38 är medelkroppslängden  50 cm från hjässa till häl
barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.

Jag gissar att vår bebis snarare väger 4kg just nu med tanke på allt slisk jag stoppat i mig de senaste veckorna..
Jag som var så duktig och höll mig till min vattenmelon, nu är det snarare choklad varje dag som gäller.


Nej, nu ska jag äta frukost och sedan hoppa in i duschen.
Håll tummarna att det kommer en bebis i övermorgon eller åtminstone inom 28 dagar..
Eller nej, efter lördag helst, då har vi hunnit flytta husvagnen till stugan. Haha.


Puss på skinkan!

"I vecka 35 är medelkroppslängden 47 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2600 gr. Huvudets omkrets är 33 cm."


Vikt: +11kg
SF-mått: 32-33
Järn: 123
Socker: 3.8


Sådär ser det ut just nu för mig.
Man ser inte mina kryss på kurvan när hon visar på datorn eftersom dom ligger precis på det mittersta strecket, och att sockret gått ned så pass och att järnet stigit känns underbart!
Och att jag lyckats hålla vikten trots otaliga svängningar och stopp på max för både +meny och milkshake's..

Nä, nu börjar jag känna mig ganska duktig!

Jag tackar Cane för det med vikten, hade vi inte haft honom så hade jag aldrig tagit mig ut.. Då hade jag suttit inne på ändan och klagat på öm rygg, foglossning och annat.


Nu när det börjar närma sig förlossningen så har jag planerat in detta:

1. Äta massor med vattenmelon (bara för att det är så gott)
2. Fira midsommar i Sillviken med vänner
3. Fira midsommardagen med vänner på Norrbyskär
4. Promenera, promenera, promenera
5. Dricka hallonbladsthé och hoppas att jag är en av de lyckliga få..
6. Tvätta mamma och pappas bil
7. Måla nya bastun i stugan utvändigt
8. Klippa gräsmatt/an/orna
9. Bada
10. Läsa böcker i en solstol
11. Lyssna på smattrande regn i husvagnen med Stefan och Cane
12. Se dåliga och bra filmer
13. Baka, grilla, äta, äta och äta!


Och en hel del andra saker säkert, såsom att gå på stan och äta mjukglass, klaga på värmen, ligga halvdöd i soffan framför dålig tv och annat kul!


Puss

Är det fler som är gravida under sommaren, eller är det bara mig det är synd om? Haha.


Jag har gått upp 10,5kg nu.
Känns faktiskt rätt duktigt av mig!
När jag kom hem från sjukhuset hade jag ökat ungefär 13kg, men efter några dagar hemma med promenader så försvann dom lika fort. Troligtvis så var det bara vätska jag samlat på mig där i sjukhussängen.


Det är så oliiiiiidligt varmt ute. Huden på min kropp känns som.. Hur ska jag förklara?
Om ni tar bort en klisterlapp/prislapp på något nyinköpt, en såndär dålig lapp som lämnar kvar allt klister på tingesten, tillsammans med lite papper. Så känns min hud om man tar på den - kladdig!

Jag har även noll kläder att ha på mig nu i värmen. Försöker hitta klänningar som inte sitter för snävt, lönlöst. Försöker hitta vad som helst som är svalt och skönt, lönlöst.
När man är varm så känner man sig x antal storlekar större än vad man är, allt kladdar och sitter åt för mycket. Nu har jag lyckats få på mig en klänning som är bland det fulaste jag äger och det får dessutom inte plats någon bh under. Och nu när jag dessutom tänkt gå ut för att plantera Plastblommor(!) så känner jag mig som någon av de överviktiga fruarna i sällskapsresan som går klädda i sofftygsklänningar (ni vet, stora A-linjeformade blommiga saker).

Och precis som alla andra tjejer (vad det verkar) så gillar jag inte att gå barbent eller barärmad. Låren kladdar ihop i värmen och bara det gör att man känner sig större än vad man är.

Kanske dags att gå på H&M och försöka hitta ett par sköna leggings som slutar vid knäna och en stoooor tunika med ärm på? Imorgon då jävlar!



Annars händer det inte särskilt mycket.
Cane går runt och flåsar, försöker hitta sköna liggpositioner på golvet där det är svalt men han verkar inte heller trivas särskilt. Man kan nästan höra hur han ojar sig, stönar och suckar för varje gång han måste ändra liggplats pga att den han låg på nyss blivit för varm och jobbig.


Skolan är iaf snart över!
I början av den här veckan så trodde jag att jag skulle vara tvungen att (med risk för att låta överdramatisk) ta livet av mig pga allt vi hade kvar att göra, det kändes verkligen som det största mörker på länge!
Vi hade: 3 inlämningar/hemtentor i energiteknik (fysik), 2 hemtentor i matte D och ett projektekonomiprov!
Och vet ni vad? ALLT ÄR BORTGJORT!
Igår satt jag och knepade med det sista i energitekniken och blev klar.

Nu är det bara ett sketet prov i matte på tisdag, det sista, allra allra allra sista Någonsin!
Och såklart det svåraste, men fortfarande, det sista!


Sen nästa helg så har sommarlovet börjat.
Och det ska bli så skönt att få gå runt och svettas och känna sig som en kladdig flodhäst utan några måsten.




Och just ja, denna vecka så är hen såhär stor:

I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är 31 cm.


"Många blivande mammor känna sig stora och klumpiga med svullna fötter och anklar. Om du trycker in ett finger över ankeln några sekunder så blir det en grop kvar när du tar bort fingret - det är ett typiskt tecken på att det är ödem. Vanligen är svullnaden betydligt mindre när du stiger ur sängen på morgonen."

- jag väntar med spänning, ännu har jag inte svullnat upp särskilt mycket om fötter och händer, men jag gissar att det kommer, särskilt i denna värme!


Barnmorskan var vi hos i måndags, där visade det sig att jag fortfarande ligger exakt på SF-kurvan, mitt blodtryckt var lika lågt som vanligt, sockervärdet var bara bra och det enda som hon påpekade ännu en gång var mitt blodvärde, järnhalten låg bara på 113 och den måste upp.

Sedan så efter att hon mätt magen så kollade hon hur barnet låg, och den har nu lagt sig med huvudet nedåt! Hjärtat slog runt 130 slag. Vi får väl se om det blir en pojke eftersom att ifall hjärtslagen är under 140 så är det tydligen det.

Vad det än blir så kommer den bli älskad!


Ska kila ut på balkongen nu och ser om man överlever.


I förrgår på balkongen.

"I vecka 31 är medelkroppslängden 42 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1800 gr. Huvudets omkrets är 29,5 cm. På grund av att hjärnan växer snabbt nu ökar den mer än vanligt i omkrets."

Imorgon går vi in i v.31, då är det precis 69 dagar kvar till datumet för vår förlossning (eller ja, det är bara 5% av alla gravida kvinnor som lyckas pricka in sitt BF-datum).
Det är helt sjukt lite, ungefär två månader och ett par dagar.



Hur som haver..

Veckan som gått har ju varit sisådär kan man väl säga, eller rent ut sagt förjävlig.
Har varit lite hängig ett tag och misstänkt att jag haft en urinvägsinfektion på G, men eftersom jag inte gillar att "störa" sjukhuspersonal med futtiga småsaker och även tycker att det är skämmigt att åka in för något som sedan visar sig vara helt lugnt, så kollar jag inte upp det i tid (+ att jag är lat).

På onsdagkvällen så hade jag ont i ryggen, speciellt i högra sidan. Men tänkte att det kanske var foglossning eftersom jag inte vet hur det ska kännas. Det blev värre under natten och jag kände även av att det gjorde ont att kissa. Så, på morgonen sa jag till Stefan att jag var säker på att urinvägsinfektionen jag har haft på känn skulle komma, hade kommit och att det inte fanns någon chans att försöka dricka bort den (som jag brukar göra när jag får känningar av UVI).

Men (detta var då torsdag), eftersom jag hade en tid inbokad på fredagmorgonen hos BM så tänkte jag att jag skulle vänta tills dess. Jag hade dessutom varit på toaletten på morgonen och vet att dom helst vill ha morgonurin.
Vi hade planerat att fara till IKEA i Haparanda då Stefan slutat jobba så jag följde med till hans jobb. Men under första timmen så kände jag mig bara sämre och ringde tillslut BM och frågade ifall jag skulle komma in en sväng ändå, nu när jag ändå var nere på stan. Hon sa att jag absolut skulle komma, då på en gång.
Jag tog på mig jackan och kände hur yr jag var i skallen och hela promenaden dit var som en balansgång.

Jag fick gå på toaletten och det visade sig vara UVI. Så hon skrev ut penicillin och skickade hem mig.
Jag mådde rätt dåligt så Stefan skjutsade hem mig och jag la mig och vilade. Allt eftersom dagen gick så blev jag bara värre och febern steg. Vi skippade IKEA och Stefan for iväg själv (efter mycket frågande om han verkligen inte skulle stanna hemma med mig), jag ringde tillslut sjukvårdsupplysningen och undrade ifall det var någon fara då tempen stigit till 38.8. Dom trodde att det var lugnt och sa att jag kunde ta 1g panodil och se ifall febern sjönk. Ifall den inte sjönk utan att det blev värre så tyckte dom att jag skulle fara in till akuten.

Sagt och gjort, 1g intogs och jag la mig och vilade. Hade otroligt ont i ryggen, ungefär som ryggskott och tog mig knappt upp i sängen när jag tänkte gå och lägga mig. Gick inte att ligga utan att det gjorde ont heller. Började känna av lite frossa och kände mig kokhet samtidigt så jag tog tempen igen (då hade Stefan kommit hem), den var på 39,1.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen tillslut igen (med mycket motstånd från mig själv och push från Stefan, 39 är ju inte så farligt..) och dom sa åt mig att åka in på akuten.

Framme på akuten (nu i kort version och inte redogjort för alla timmar mellan 00-06), tempen var 39.7, sänkan var troligen rätt hög (fick inte veta) och på urinodlingen dom gjort så visade det sig att jag åkt på en njurbäckeninflammation. Så, jag fick läggas in och dom gav mig febernedsättande.
Dagen efter så låg febern på över 40 grader och pamolen (samma som panodil) tog inte. Dom kollade sänkan och den var över 200 (en frisk person ligger runt 2). Dom var oroliga att infektionen spridit sig ut i blodet så dom försökte ta flera rör med blod, men eftersom jag är svårstucken normalt (alla mina blodprov som tas, tas i händerna i vanliga fall) så fick dom ut runt ett halvt rör, dom testade sidorna av händerna, ovanpå, armvecken (även fast jag sa att det var lönlöst) och när dom tillslut började kolla på mina fötter så fick dom ge upp och hoppas på att det skulle räcka med det dom hade.

Ja, det blir lite för långt om jag ska berätta om allt.
Men sammanfattningsvis kan man väl säga att jag mådde inte särskilt bra och fick dropp med antibiotika och febernedsättande/smärtstillande som tillslut hjälpte.
Efter ett par dagar så hade dom fått bukt på febern som låg där den skulle (36.2), blodtrycket var normalt (110/60) och pulsen hade åtminstone gått ned från 138 till 97. På CTG'et som gjordes så hade bebisens puls sjunkit från 170 (när jag hade 138) till 140 (när jag hade 97) och den sparkade hejvilt hela tiden och det fanns inga tecken på sammandragningar.
Sänkan hade sjunkit under dessa dagar ner till 117 vilket gjorde att jag tillslut fick åka hem.

Nu går jag hemma och känner mig som en gammal tant med min onda rygg som gör att alla rörelser går i slow motion, att jag måste ligga med kuddar överallt när jag ska sova och annat roligt.
7 dagar antibiotikakur ligger framför mig med ett antibiotika som jag inte ens vill tänka på hur starkt det är och hur mycket det förstör.. Och jag som inte tar värktabletter för smärta vanligtvis tar nu 1g var sjätte timme.

Längtar verkligen tills detta helvete är över, jag fixar inte att ligga och ta det lugnt.
Jag får så dåligt samvete av att Stefan får göra allt, gå ut med hunden, handla, laga den mesta maten osv.
Skolan som inte fixas.

Försökte städa köket idag men det slutade med att jag låg med grym ryggvärk i soffan trots smärtstillande.. Jäkla njurar. Men men, det jag hoppas på mest är att det ska gå över så att det inte blir några komplikationer, att jag får problem med njurarna framöver.


Något som gör mig lite bitter är att, nu när man har legat på sjukhus och förgyllt sina dagar med att stirra i taket, svettats, haft frossa, haft ont och annat som är mer kul (prata med Stefan och kikat serier) är att under den tiden så har min kropp samlat på sig vätska och jag har även fått foglossningar.

Detta tror jag beror på att jag inte kunnat röra mig som jag brukar. Jag tror att skälet till att jag sluppit onda foglossningar och vätska är för att vi har hund och man helt enkelt måste gå ut och gå varje dag, i alla väder. Jag har säkert promenerat minst 1 timme varje dag.
Och ja, jag har haft foglossning tidigare (i ljumskarna), men har struntat i smärtan och promenerat bort det. Ibland har jag fått pausa för att det gör för ont, men sedan är det bara att trampa vidare, och det har funkat! Det är liksom omöjligt att sätta sig på en sten och inte gå vidare..

Men nu, ju mer jag ligger och vilar, desto mer vatten och mer foglossning.
Var så sugen på att testa gå ut och gå lite idag, bara för att testa och se.. Men efter köksstädningen så förstod jag att det inte riktigt funkar ännu.

Men jag får nästan panik.
Jag vill inte sitta inne.
Känns som att jag sitter inne på rumpan och bara blir fet för att jag inte kan röra på mig.
All mat jag äter bara samlas, inget används till någon nytta.

Under tiden på sjukhus, när jag inte åt någonting (all energi som förtärdes var i dryckesform) så gick jag upp ungefär 2 kg. TVÅ KILO! Bara vätska?
Så denna njurinfektion är inte bara av ondo i sig självt, utan den är av ondo på fler plan!

Framöver blir det mammelucker, tjocksockar, aldrig sitta på kalla ytor med tunna byxor/kjol.
Dricka mängder med tranbärsjuice och promenera, promenera, promenera.
Nu förstår man verkligen varför det är bra att röra på sig.
(eller så är det så enkelt att detta hade hänt även om jag mått bra och levt som vanligt, bara för att jag faktiskt gått in i v.30, men det är lättare att skylla på något)


Det här var väl kanske det mest positiva jag skrivit tror jag.
Så jag ber om ursäkt för det.
Men jag har hållit mig på så bra humör nu under hela sjukhusvistelsen att det bittra måste få ta sig ut, så kan jag gå och vara glad efteråt igen!

Hoppas ni andra har det bra iaf ;)

Puss på skinkorna!

Ingen särskilt händelserik vecka.
Eller.. Kanske lite för mycket. Eller.. Kanske inte?

Igår så gjorde jag sista provet i Matte C, och jag klarade det precis på smärtgränsen, haha.
Man blir lite sur över att "bara" få G, som att det skulle vara lika illa som IG.

Igår var vi även till barnmorskan.
Fick väga mig.. Var inte särskilt kul efter den gågna påskveckan med mat och godis i alla former och smaker. BM tyckte dock att man måste få unna sig någon gång, exempelvis vid jul och påsk. Så får väl försöka tänka så!
Vi fick även lyssna på hjärtat, helt otroligt. DUNK DUNK DUNK DUNK, 135 slag/min (ungefär). Lät som att någon slog på plåt med ett baseballträ.

Hon mätte även min mage, och jag hade ett symfusmått på 25 och går in i v.27 precis.
Det var precis på kurvan och allt såg bara bra ut!

Tog även urinprov, stick i fingret och sånt. Järnvärdet är fortfarande lite lågt (har slarvat lite med tabletterna), så nu måste jag skärpa mig. Hade även äggvita i urinen, och eftersom jag får känningar av urinvägsinfektion varje vår och höst (utan ett barn i magen) så skickade hon in det för att kolla upp.
Så nu har jag inhandlat tranbärsjuice.


"I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm."


Vi har även blivit inbokade till en föräldrakurs som startar om ca 3 veckor.
Funderar också på att kolla upp gravidyoga, kanske skulle vara bra såhär i slutet, inför förlossningen och så.. Men om jag känner mig själv rätt så blir det inte av, soffan är ju så skön att ligga i...


Nu ska jag lägga mig ett tag.
Är helt slut i ryggen efter alla timmar i olika butiker.


Är iaf en tjockis nu.
Finns INGEN som inte kommenterat magen längre.
Alla har sett det, grannar, butikskassörskor, släkt, skola, osv..
Är lite less på att höra att jag är tjock.
Kan ingen säga "Åh, vilken fin gravidmage!".. Tror vi är för rädda för att ge komplimanger i detta avlånga land, det är lättare att skoja till det istället.

Känns som att man är störst i världen, missbedömer avståndet ofta.
Speciellt om jag ska krama Stefan, blir lika förvånad varje gång jag inte tar mig hela vägen fram.
Eller om man ska snurra runt någonstans och magen fastnar mot en stol eller liknande.

Men, gravidjeans från H&M i stl 40 får jag på mig fortfarande.
Imorgon ska jag iaf inhandla stödstrumpor, börjar bli tungt efter några timmar uppe.


Men nu, mot soffan!


Cilla och jag, ca en månad innan jag blev gravid!

I morse vaknade jag och trodde att magen var borta!
Haha, hade panik och förstod ingenting. Det kändes verkligen som att; när jag lyfter på täcket så får jag se en platt mage. Men så var ju självklart inte fallet.
Men, samtidigt så var jag orolig.
Jag kände runt i sängen ifall vattnet skulle ha gått eller om barnet skulle ha ploppat ut i sömnen, och när jag inte fann något på lakanen så började jag skumpa runt med magen. Några sekunder senare kom en efterlängtad (och troligtvis rätt åt mig) hård karatespark rakt ut mot naveln.

Skumma saker man kan få för sig ibland. Bara för någon natt sedan så drömde jag att jag skulle in och föda i v.37, så nu har jag sagt åt Stefan att hålla sig nära hemmet då, haha.
Men det är så grymt verkliga drömmar och känslor, som att det verkligen är så.

Nåväl.


Idag fotade jag mig iaf i spegeln.
I kläder visserligen, men det är alltid nåt!



Så ser jag ut nu, rakt framifrån.
Vi är i v.25 också, har ingen aning om jag har en stor, liten eller "vanlig" mage.
Eller om det är en pojk/flick-mage och allt vad andra pratar om.



Och här är från sidan!
Har vuxit helt otroligt mycket på bara ett par veckor.

"I vecka 25 är medelkroppslängden 33 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 800 gr. Huvudets omkrets är 23 cm. Den snabba tillväxten avtar."

http://growingpeople.se/


Det står även att det finns en god chans för barnet att överleva ifall det föddes nu.
Men med risker för komplikationer. Då vissa organ (ex. lungor) inte är helt utvecklade ännu.
Men, för varje vecka som går så minskar risken och chansen att det blir ett friskt och starkt barn ökar!


Jag undrar hur stor man kommer att vara i slutet?
Eller vill man ens tänka på det? Haha.


Nu på söndag så åker vi till fjällen och blir där tills söndag en vecka senare.
Ska försöka åka skidor och se om jag vågar åka slalom. Annars får jag umgås med mormor och min mattebok i någon solgrop utomhus.


Nu är det dags för våran korv att få gå ut och gå!

Vecka 24

Kroppen: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.




Har en grym ångest över det här med vikten.
Det går som inte att släppa, hur mycket jag än försöker.
Jag vet att min barnmorska har sagt att 14kg är lagom för mig, men att även om det skulle ändras med några kilon hit eller dit så är det ingen fara.
Jag tycker att 14kg låter mycket, jag önskar att jag kunde vara en av de få lyckliga som går upp kanske 8-9kg.
Men jag vet att det inte blir så, då jag redan ligger på ca 6kg.

Jag gick upp väldigt snabbt i vikt för ett par år sedan, vilket jag sedan gick ner också.
Men under den tiden hann jag få ett par små bristningar på magen.
Dom syns sedan ett tag tillbaka, ljusröda och sticker en i ögonen så fort man ser sig själv i spegeln.
Jag har inte velat ta bilder på min mage sedan v.14.

Jag förstår inte hur alla lyckas handskas med viktuppgång, förändring av kroppen och allt annat som händer så till synes enkelt. Det känns som att alla mina känslor åker berg- och dalbana. Denna graviditet som ska vara så vacker, en kvinnokropp som ska vara så vacker när den är gravid, en tid som man ska älska.
Och missförstå mig rätt nu, jag älskar tanken och det faktum att något lever och gror i min mage. Det finns inget jag skulle vilja ändra på. Jag Vet att jag är onödigt nojig, att jag bara borde sluta upp med dumheterna och faktiskt tänka att "Jag är gravid och vacker, precis som jag är".

Men, det går som inte.
Jag ser en stor uppblåst kossa i spegeln, som tappar allt fler muskler, som kommer få allt fler bristningar, som kommer få allt fler celluliter. Som inte kommer våga visa sig på stranden för resten av sitt liv.
Att få "kärleksärr", "tigerränder" och allt vad folk kallar detta som kan uppstå på mage, kärlekshandtag, lår, rumpa, armar, etc.
Det känns inte särskilt kul.
Jag gruvar mig varje morgon för att se ett nytt streck, eller för att se om ett gammalt blivit mer synligt, eller längre, bredare, större. Jag försöker hitta positiva historier på internet, där man ser personer som faktiskt lyckats få sina ärr att inte synas. Men det syns, på alla. Vita/silvriga strimmor på olika kroppsdelar. Jag har t.o.m. kollat upp vad man kan göra på en klinik, med laser och peeling. Celluliter är jag inte särskilt rädd för, eftersom man med en annorlunda kost och mycket träning kan få bort en hel del.
Men ÄRR... Jag är så redo jag bara kan bli för ett liv med barn, ett liv med familj. Jobb, trygghet, man, barn, hund, volvo, villa, allt! Men jag är inte redo för denna kroppsliga förändring.
Och jag vet inte Hur jag ska bli det heller.

Jag går och pratar med en tjej varje torsdag om det här.
Förhoppningsvis så får vi, tillsammans med Stefan, någon bukt på det.
Jag känner mig så otroligt elak på något vis som bryr mig om det här så pass mycket. Det känns som att man inte uppskattar det som är det största som händer i ens liv. Även fast jag vet att jag gör det, så får jag så otroligt dåligt samvete över att jag ens tänker tanken på att det är jobbigt med förändring av kroppen.


Nä, jag vet att det enda man egentligen ska göra är att helt enkelt skita i det och fokusera på allt det ljusa.

Så jag ska försöka med det nu när jag går ut och promenerar med Cane.
Och om någon har tips, eller vet något som hjälpte er/någon annan så tar jag mer än gärna emot det!

Nu buffar Cane på mitt ben.
Dags att gå!


Puss på skinkan.

Fyyyy fan säger jag bara.
Varför fanns det inte bara en enda sort att välja?

Nu har vi iaf kikat på Alla.
Eller nej, vi har säkert missat 1000 olika sorter.
Men vi har kollat på:
Kronan, Emmaljunga, Brio, Teutonia, Phil&Teds, Mountain buggy, Bugaboo, Crescent, Quinny, Tako, Focus, Nowalex... Och det fortsätter men huvudet lyckas inte hålla reda på alla olika namn.

Vi har kollat på fyra fasta hjul, luftfyllda hjul, gummi/plast-hjul, fyra hjul med två där fram som är svängbara (swivel heter det oftast verkar det som), vi har även kikat på vagnar med 3 hjul.

Först dom 4-hjuliga. Visst, stadiga såklart men har andra nackdelar och brister. Exempelvis Kronan som alla tycks älska är ju omöjlig för mig som är lite kortare, eftersom jag måste lyfta axlarna. Samma sak med Brio.
Dom med 4a hjul får inte plats i våran bil när dom är ihopbuntade heller (Volvo V50, med hundbur som tar hälften av platsen).

Dom med två svängbara hjul där framme var ju rätt underbara, förutom det faktum att hjulen är för små för att parera i snö. Och en vagn som bara fungerar på sommaren och på asfalt är ju inte direkt bäst.
Vi hittade en (P&T's) som hade större svängbara hjul men där är barnet vänt bort från en (enligt undersökningar är det väldigt jobbigt för barn upp till ca 1.5år att inte kunna se mamma/pappa och bara ta in nya intryck utan stöd).
Problemet i bilen fanns inte när det gällde en Brio Sing, men, knappt någon fjädring och som sagt så är den inte optimal i snö och skog.

Men sen!
Sen slog vi bort dumma fördomar om att 3 hjul på en barnvagn alltid är pest och att alla vagnar tippar och är livsfarliga (och allt annat man hört, av bland annat Sverker som kastade alla 3-hjuliga i soptunnan).
Först hittade vi MB's vagn Urban Jungle, som såg riktigt fin ut. Men, problemet var att även där är barnet bortvänt så fort den börjar kunna sitta. Vilket inte är något val för oss.
Och efter några andra vagnar så hittade vi en Teutonia (S3).
Hur fin som helst! Hade en del anmärkningar på konsumentverket om ostabilitet men, till de senare åren så är det fixat och nu fanns det ingen anmärkning på de nyare.
Den har mindre anmärkningar än Kronan och de dyra "supervagnarna" (som höjs till skyarna, haha).
Den har ett stort hjul där fram, man kan byta ut alla hjul till lufthjul ifall man gillar det bättre än gummi. Den fungerar i all terräng (vilket är ett måste för oss när vi har hund och är ute mycket, där det inte finns asfalt), och den får plats i bilen!

Och dessutom så hittade vi denna svindyra vagn för ca 5000kr billigare (en 09) på blocket.
Så, imorgon ska vi fara och kika och testköra i slasken!
Vi har redan varit och vickat och snurrat och försökt välta på barnens hus och gillade den väldigt mycket. Den passar dessutom mig som är kort.

Nu låter det här som världens reklam, men jag är lite smått upprymd över att förhoppningsvis vara klar i sökandet..
Vi har iaf bestämt oss för att inte kika runt mer nu. Eftersom man hittar nya hela tiden, alla har brister och alla har positiva bitar. Men imorgon kanske vi har en vagn!

Hursomhelst.
Jag har inte förstått att det är så svårt förrän nu med alla saker som ska fixas.
Nu är det bara skötbord, säng, liggstol, leksaker, kläder mm. kvar... Tur jag fyller år snart.



Att det är förjävligt att vara kort och ha en hundbur är då något jag har kommit underfund med i denna djungel.
Men, vi hade nog valt denna vagn hursomhelst. Den är överlägset bäst av dom vi tittat på.


Nu ska magen sparka iväg med mig till soffan och Stefan!

Och just ja.
Jag är i v.23 nu..

Är nu gravid i vecka 20!
På torsdag när v.20 går över i v.21 så har jag gått halva tiden.. Det är ju helt skadat.

Vi har varit på ultraljud, fick se en liten plutt på ca 200g som låg och sprattlade på i magen.
Var så skumt att se hur han/hon tryckte händerna och fötterna mot magen, knuffade och buffade för att göra lite större plats åt sig. För att sedan lägga sig till rätta och börja suga på tummen!

Barnmorskan visade alla olika organ och kroppsdelar, njurar, lever, magsäck, hjärta med förmak och kammare, hjärnan med lillhjärnan och allt annat som fanns på plats. Lårben, ryggrad, kotor, fingrar och tår. Vi kunde t.o.m se benen i fingrarna så tydligt att dom gick att räkna!
Det var helt otroligt och obeskrivligt skönt att få se att alla delar fanns.
Och att den redan kunde suga på tummen! Det är som sjukt att allt det där har byggts i min mage, efter mina och Stefans gener och DNA. Att allt har blandats till en mix och blivit en liten bäbis som lever och gror, precis som ett frö. Med så många olika delar och celler.. Har fortfarande så svårt att förstå, att kunna greppa det faktum att en bäbis ligger i magen och sparkar och utvecklas mer och mer varje dag.


Känner förövrigt av bäbisen mer och mer, varje kväll verkar det vara disco strax nedanför naveln! Testade sjunga lite för någon kväll sedan, och antingen så inbillade jag mig eller så blev det faktiskt lugnare i magen..
Men vem blir inte sömnig av att få höra Vargsången från Ronja Rövardotter?


Har även en konstig liten smärta som sticker till lite nu och då, precis bakom naveln.
Är lite fundersam över vad det kan vara. Men, säkert något fuuullt normalt (som alla symtom verkar vara).


Nu är det dags för en promenad i solen!

Just nu är jag i v.18 och imorgon går jag in i v.19!
På fredag så har vi ultraljud.. Är hur nervös som helst. Tänk ifall det inte ligger något barn i magen? Tänk om jag typ.. Haft gaser som trängts i magen i ca 5 månader? Eller att det är min hjärna som är så inställd på att vara gravid att kroppen reagerar därefter.

Eller att det visar sig att vårat barn inte har några armar eller ben.. Eller är limegrön med stora svarta ögon och äggformad skalle! Ja, mycket tankar går runt i huvudet och jag tror inte att någon är särskilt vettig.


Under v.18 så blev han/hon 17cm lång mellan huvud och rumpa. Och vikten brukar ligga runt 220g.
"Barnet tränar nu mycket, viftar med armar och ben och kan slå kullerbyttor. Det tränar också andningsmusklerna genom att utföra andningsrörelser och "andas" ut och in fostervatten."
Detta tror jag att jag känt.. Har som ett pirr, väldigt likt när magen kurrar fast under naveln. Det brukar komma ibland på kvällen när jag ska sova och snurrar runt mycket i sängen för att hitta en bra liggställning. Eller i skolan när jag sitter smått vikt över skolbänken. Och just nu när jag skriver detta (fast nu kan det lika gärna vara att jag är hungrig..).


Men imorgon så blir det som sagt v.19.
Då händer detta:

Livmodern når nästan upp till naveln.

Som gravid kan du känna dig förföljd av en massa regler och att du lever under en präktighetspress. Det viktigaste är att du tar hand om dig under graviditeten och planera resten av graviditeten så att du orkar! Lägg gärna in ledighet sista månaden så att du är utvilad inför förlossning och tiden efter.

Det kan hända att du drabbas av smärtor eller en dov värk ner mot ljumskarna. Det gör ont då du går och står och försvinner om du lägger dig ner.  Du har ont i ligamentis teres uteri. När livmodern växer och blir större tänjs de ut och kan göra ont. Vad du kan göra för att underlätta smärtan är att sätta dig en stund och lägga upp benen.


I vecka 19 är kroppslängden omkring 18 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 280 g.

 

Barnets hud är ömtålig och täcks därför nu av fosterfett, vernix caseosa - det täcker hela huden, även över ögon och öron. Fosterfettet bildas från hudens talgkörtlar, är vitt till ljusgrått och mycket segt, salvliknande.

Sugande rörelser och sväljningsrörelser förekommer från tolfte graviditetsveckan och framåt. Barnet sväljer fostervatten, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Barnets förmåga att kissa är också viktig för balansen av fostervattenmängden.




----


Det står att det även ska synas nu!
Och det gör det väl, ibland. Men har fortfarande inte fått någon typisk gravidkula. På morgonen är jag rätt platt med en liten bulle under naveln, på kvällen så är jag svälld från revbenen och ned till under naveln.
Är väldigt öm i revbenen, både fram och på ryggen. Gissar att det håller på att flexas utåt så barnet ska få plats! Har även känt av smärta i ljumskarna, oftast på morgonen när jag ska upp ur sängen.

Men i övrigt så mår jag faktiskt bra!
Tätheten i näsan är nästan borta under hela dagen. Behöver inte ens använda nässpray när jag ska sova :D

Blivit bättre på att laga bra mat, typ husmanskost. Köpa sallad osv.
Blivit MYCKET bättre på att städa, haha. Eller bara att plocka in i diskmaskinen och annat.
Skolan går superbra, har hittills fått högsta betyg på alla prov, redovisningar och inlämningsuppgifter, förutom ett matteprov (ett av fyra).

Är allmänt lycklig och uppåt!
Ganska stor svängning sedan sist jag skrev, haha!



Jag som liten, undra vem bebisen kommer att vara lik?


Min syster och jag.


På fredag blir det House of Metal i Umeå!
Sedan på lördag ska jag få träffa Ebba, vilket var hundra år sedan sist.

Så det kommer nog att bli världens bästa helg! :)

Puss

Det är min näsas signaturmelodi just nu.
Nu går jag in på v.5 med nästäppa och strax v.18 i graviditeten.

Är ofantligt trött, less, grinig och allt annat lattjolajbans.
Min kära sambo ska vara glad över att få spendera några dagar i Stockholm med tanke på vilken jäkla surkärring jag är just nu. Aaaaallt är åt helvete, enligt mig.

Jag kan inte andas. Jag kan inte känna smak på mat.
Så fort jag sväljer så slår det fullt lock för båda öron.
Man ska helst inte ta nässpray så jag genomlider dagen och tar endast på natten när jag ska sova.

Jag har en sprängande huvudvärk, en hund som vill ut konstant (troligtvis pga att jag inte är särskilt rolig just nu och han blir understimulerad), ont i kroppen, seg, trött, orkeslös. Prov och annat skolarbete som hopar sig som ett mörker och som grädde på moset - svårt att sova (pga snoken och kissnödighet).

Jag kan jämföra min pepp med att vilja ta en pistol, sätta den mot tinningen och trycka av.

Jag har någon skum oro att det är fel på barnet, för jag känner inget (även om det är ovanligt såhär tidigt).
Jag skulle vilja se en tydligare mage. Jag nojjar över att jag har gått upp ca 3kg och funderar hur det ska gå att hålla viktgränsen på ca 14kg.

Jag äter dåligt för att jag inte orkar annat.
Och blir väl antagligen tröttare pga taskig mat.


Så.

Jag har det jättekul just nu!
Och oroa er inte, jag är överlycklig över det som händer.
Men jag önskar bara att åtminstone näsan kunde bli bra, det skulle göra mig väldigt lycklig.
Sedan skulle jag vilja ta mig iväg och träna (vilket känns omöjligt med näsan och huvudvärken).
Jag vill även att Stefan kommer hem, allt känns så mycket lättare när han är här.
När jag inte är ensam med Cane och mat.

Om någon snäll människa kan fixa det så kommer jag att älska er för resten av livet!

Puss



Kan tillägga också att jag just nu är i v.17

Enligt growingpeople (som är en sida barnmorskor och sjuksköterskor använder sig utav):

I vecka 17 är kroppslängden omkring 16 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 170 g.

Barnet rynkar pannan och kan använda andra ansiktsmuskler. Öronen har flyttat från halsen till huvudet. Han eller hon kan öppna och sluta händerna och kan undersöka sig själv och sin begränsade miljö med handen.

Den 4/3 är det dags för vårat ultraljud!

Vecka 16

Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

Faktagranskad av Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm och författare till böckerna ”Att föda” och ” Att möta förlossningssmärtan”.

 

Vet inte riktigt hur eller vart den där krabaten ligger och gömmer sig, men det kan väl inte vara i min mage, kan det? Alla forum lägger upp stora ballonger till magar, jag själv går runt med någon slags utdragen, uppblåst mjölkmage. Ser inte alls särskilt gravid ut utanpå kläderna, ser snarare ut som att jag ätit 10kg pizza. Men, förhoppningsvis är den där typiska kulan här på ett par veckor iaf!

Och GRATTIS Sara och Simon!
Inte alla som får ett alla hjärtans dag-barn, han är nog dömd att förföljas av kärlekssmörja och småtjejer som skriver "Vill du bli min valentin?" på små rosa lappar som doftar av någon tantig parfym dom snott från deras mammor. :)

 

I övrigt går livet i sakta mak framåt, gjorde idag bort tentan på projektledningskursen. Mår illa lite nu och då, speciellt om jag glömmer bort att äta någon frukt mellan målen. Mindre huvudvärk och mer gnolvärk i magen. Trött som ett jehu och en näsa som gör att jag låter som Janice i Vänner..

 

Nu måste jag lägga mig och vila.

Puss på skinkan!

Har fått huvudvärk som kommer krypandes varje dag, någon gång under dagen.
Oftast på morgonen och fram till runt lunchtid.
Och eftersom jag är en sådan person som inte tar värktabletter så är det bara att genomlida dunket/trycket. Det känns precis som spänningshuvudvärk, kanske är stressad över något.

Är lite trött på alla reklamer med alvedon, zon och liknande.
Det enda man fixar är symptomen, man tar inte bort skälet till varför man får ont.
Har man ont någonstans så är det kroppen som säger - vila!
Men nu tycks alla vilja ha något snabbt, hur lite ont det än gör. Smärtan ska väck med alla medel och sätt, men att lägga sig ned, vila, sluta ögonen och dricka någon liter vatten? Nä, det kan man såklart inte göra.
Har man ont i huvudet, magen, ryggen, eller något annat ställe så ska det ordnas med piller och krämer, även om det bara skjuter upp smärtan till senare. Och tillslut är man fast i ett träsk med pillerknaprande.

Fast, så illa är det nog bara för väldigt få personer.
Och jag förstår såklart att man tar tabletter, vid migrän och liknande. När man har så ont att man inte kan koncentrera sig på annat, eller ifall man har något viktigt att genomföra och måste vara pigg för det. Eller när man exempelvis har ett skrikande barn som behöver uppmärksamhet, då kan man nog inte gå runt med ett dunkande huvud hur länge som helst.

Eller som jag som hatar att vara nästäppt och bara måååste ta nässpray när jag ska sova, eftersom jag inbillar mig att det inte går annars. Att jag inte kan andas genom munnen pga att det.. Ja, är jobbigt, jag blir torr i halsen, får hosta, etc.. Men nu när jag är gravid och går runt med en konstant nästäppa så finns det inte så mycket att göra än att genomlida, och haha, konstigt nog så kan jag ju faktiskt sova utan.
Men jag är nästan säker på att så fort ungen är ute så kommer nässprayen stå i badrumsskåpet och vänta på mig...


Dock är det ett kommande problem med mediciner. Snart biter ingenting på våra basilusker.
Men, det är inte så lätt. Läkare nu för tiden verkar bara vilja skicka hem en så fort som möjligt med första bästa medicin, det är nästan aldrig någon som orkar titta på vad det kan handla om Egentligen.
En otäck huvudvärk kan ha med exempelvis synen att göra, eller att man är stressad, att man spänner käkarna när man sover och annat smått och gott.

Men nu får man en ask med alvedon, eller ett recept på ett starkare preparat och orden "gör som du känner, vila om du vill men jobba om du fixar det".
Allt handlar om att bota symptom och inte orsak.



Haha, spårade ur lite kanske!
Har tänkt så mycket på medicin senaste tiden när jag har haft så ont i huvudet och ser alvedonreklamer överallt.

Även när jag läste Saras blogg om smärtlindring vid förlossning (vilket jag också tycker är upp till var och en, och har egentligen inte med det ovan att göra).
Själv så tänker jag försöka hålla ut så länge det går, men gör det för ont så kommer jag också vilja ha smärtlindring, troligtvis epidural och lustgas.

Mestadels så tänker jag på det faktum att det finns forskning om att det är bättre att stå ut och inte använda sig utav smärtlindring. Att ifall man använder smärtlindring så kan man få problem att koppla till barnet, förlossningen kan sakta ned och komma att stanna av, det är större risk för förlossningsdepression osv.
Men samtidigt har vi så otroligt bra vård i Sverige, vi är bland dom bästa i världen när det gäller förlossningar. Så jag känner mig inte orolig på minsta vis. Är varken rädd för förlossningen, smärtan, smärtlindring och annat. Det är en sådan naturlig sak som känns alldeles okej att gå igenom.
Och när det gäller smärtan och smärtlindring, jag har ju absolut ingen aning om hur ont det kommer göra och hur jag kommer hantera det när jag väl ligger där. Förhoppningsvis så går det bra och jag slipper nålen i ryggen, men går det sämre så är det nog ett självklart val just då.
Min största rädsla och oro är att behöva göra ett kejsarsnitt. Det är något jag absolut inte vill.

Förstår inte varför folk ska tjafsa om en sådan sak, allt måste ju vara upp till personen och hur denne hanterar det, eller vad den vill. Vissa vill ha smärtlindring, andra inte.
Men nog om det.



Idag är jag en bit in på v.15 i våran graviditet.
Det märks däremot inte på magen som nästan ser plattare ut än förra veckan.
Ligger jag ned så är den lika platt som förr. Är bara en miniminiminimal bula ca 1dm under naveln.
Vill se den där gravidkulan snart! Är så övervänt.. Läser om vecka för vecka fast minst 3 veckor fram varje gång, eftersom det händer alldeles för lite i den veckan man är, haha.

Som, nu koncentrerar jag mig mest på att under House of Metal så kommer jag vara i v.19 och då kommer magen troligtvis att synas, för då kommer bebisen minsann vara runt 20cm! Sedan är det ju ultraljud samma vecka..
Och hur ska jag visa den bäst, vilka kläder kommer vara snygga på? Måste jag gå med en skylt till magen där det står "gravid", bara för att folk inte ska tro att jag bara gått upp några kilon sedan sist?

Har lite problem med viktökningen, tycker att det känns jobbigt.
Har iofs bara gått upp 1.5kg hittills men, det är lite kämpigt.
Men troligtvis så är det det bara för att man inte riktigt kan se det ännu..
Lovade Stefan idag att jag skulle sluta noja över vikten och det ska jag göra.
Det är bara att tänka - Jag är gravid, jag SKA gå upp i vikt!


Ska hoppa in i duschen nu, sedan blir det minigolf med Stefan och kanske grannarna!





Livmodern når ett par, tre cm över blygdbenet.  Några kvinnor kan känna av ligamentsmärtor: stickande, dragande smärtor från ena eller i bland båda sidorna om livmodern. Men denna typ av smärtor kan du känna av redan i graviditetsvecka 7-8! Smärtorna kommer oftast när du ändrar kroppsställning - när du vänder dig i sängen eller reser dig upp från sittande ställning. Smärtorna beror på att det stramar i upphängningsapparaten till livmodern, i ligamenten. Det är inte farligt för graviditeten och brukar oftast försvinna senast kring graviditetsvecka 20.




Man kan nu ofta pressa ut en droppe råmjölk (kolostrum) från ena eller båda brösten - det är inte osannolikt att du kunnat göra det i ett par veckors tid nu. Det är normalt och ett tecken på att mjölkproduktionen har börjat, om än i liten skala.


I vecka 15 är kroppslängden omkring 13 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 70 g.

Öronen som från början sitter långt ner mot halsen har flyttat upp till sitt slutliga läge. Öronmusslorna har veckat sig och har i det närmaste utseendet som hos ett nyfött barn. Huden är tunn och skär till färgen och tunna blodkärl lyser igenom.

Könsorganen är färdigutvecklade och man kan se om det är en flicka eller en pojke. På ultraljud kan man se könet men bara om man har tur och barnet ligger i ett gynnsamt läge. Riktigt säker kan man aldrig bli och undersökning för att konstatera kön förekommer inte. Läs mer om fostrets utveckling!

Ultraljudet gör att barnet blir verkligt, det blir en stark känslomässig upplevelse. Bilden av ditt barn på dataskärmen får dig att fantisera - pojke eller flicka.

God kondition och en kropp i trim underlättar en graviditet för er båda. Ta hand om den blivande mammans fötter och rygg. Tips! Lär dig massera! Överraska med en fotbehandling.

Din bebis är nu 8.1 till 11.4 cm från huvud till stjärt, och väger omkring 52-68 gram. Storleken motsvarar ungefär en grapefrukt.

Ansiktet hos fostret utvecklas alltmer; nu kan man tydligt se en näsrygg och att öron och ögon vandrar mot sina slutliga positioner på huvudet. En annan stor förändring är bildandet av lanugohåret som är ett fint hår som växer över hela kroppen i virvlande mönster efter hudens struktur (som senare bland annat kommer att utgöra bebisens fingeravtryck).

Lanugohåret kommer att falla av innan förlossningen och ersättas av grövre hår

Bebisens sköldkörtel har mognat och börjar producera hormoner. Om bebisen är en pojke så bildas en prostata, och hos flickor vandrar äggstockarna ner från magen till ljumskarna.

De mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar.

Du

Du känner dig kanske lite mer energisk från och med nu och framåt i graviditeten. Den värsta tröttheten ger vanligtvis med sig och många kvinnor lyser upp under den här delen. Livmodern växer från dag till dag och du kan följa dess tillväxt genom att försiktigt lokalisera den övre delen med fingarna. Den kommer gradvis att växa upp i magen, från under blygdbenet till ovanför din navel. På grund av din växande mage och att du binder mer vätska i kroppen så kommer du sannolikt att börja behöva bära kläder för gravida ganska snart.

 

Tycker fortfarande att jag mest bara ser mullig ut. Speciellt med kläder på. Men, det kanske är så det ser ut i början? Eller så har jag verkligen börjat lägga på mig mat!

Meen, samtidigt så ser jag ju skillnaden. Och att det faktiskt inte har samma form som tidigare. Är väldigt lustigt hur alla utvecklas olika, vissa har stora kanonkulor i v.14 och andra är helt platta. Jag verkar vara något slags mellanting. Undra om man blir väldigt stor i slutet om man är stor tidigt?

 

Ska ner till Umeå ikväll om jag hinner, annars blir det imorgon.
Förhoppningsvis får jag se nyfödda valpar hos Cissi ifall tiden finns! Små rottisvalpar..

Nu måste jag packa!

Gravid vecka 13

Barnet

Risken för missfall minskar betydligt. Mycket är färdigt och fostret koncentrerar sig nu på att växa. Huvudet växer däremot lite långsammare nu. Få missbildningar tillkommer efter vecka 13. Fortsätt vara försiktig med vad du äter och dricker. Det påverkar fostret under hela graviditeten.

Nu börjar de mänskliga dragen träda fram allt tydligare.

Längd huvud till stjärt 74 mm.

Mamma

Fostret påverkas hela graviditeten av stress, så tänk på att ta det lugnt. Avstå från alkohol, droger och tobak och lev sunt. Nu mår de flesta gravida inte längre illa men tyvärr finns det några få som fortsätter att må illa flera veckor till. Du kan märka hur livmodern börjar växa i en jämn takt. Magen börjar rundas lite. Din midja försvinner och du kommer antagligen inte i dina vanliga kläder längre. Även om det inte syns utåt kan du själv se skillnad när du är naken.

Alkohol

Det förs många diskussioner om alkohol och graviditet. Kanske får du kommentarer som "ja, men ett glas kan inte skada" eller "jag drack ett glas vin då och då under hela graviditeten och det hände inget". Det kan vara svårt att argumentera mot, men faktum är att alkoholen går via moderkakan direkt till fostret, dessutom går det ut i fostervattnet som omger barnet. Fostrets lever kan inte bryta ned alkohol och därför påverkas fostret mer och under längre tid än mamman. Så avstå från alkohol under graviditeten och lita inte till några "säkra nivåer".

Pappa/Partner

Det underlättar för din partner om ni båda tänker över er livsföring. Det kan bli svårt för henne att välja en näringsriktig kost om du väljer fet och näringsfattig mat. Men som allt annat i livet är det en balans. Ni ska ju må bra också och gör ni det genom att någon gång då och då äta mindre hälsosam mat – så gör det! Vi har en utbredd alkoholkultur och alkohol är en naturlig del i mångas umgänge. Det kan vara svårt att tacka nej. Som gravid har din partner en anledning att tacka nej. Men hur gör du?