Where the slime live
Nu går jag in på v.5 med nästäppa och strax v.18 i graviditeten.
Är ofantligt trött, less, grinig och allt annat lattjolajbans.
Min kära sambo ska vara glad över att få spendera några dagar i Stockholm med tanke på vilken jäkla surkärring jag är just nu. Aaaaallt är åt helvete, enligt mig.
Jag kan inte andas. Jag kan inte känna smak på mat.
Så fort jag sväljer så slår det fullt lock för båda öron.
Man ska helst inte ta nässpray så jag genomlider dagen och tar endast på natten när jag ska sova.
Jag har en sprängande huvudvärk, en hund som vill ut konstant (troligtvis pga att jag inte är särskilt rolig just nu och han blir understimulerad), ont i kroppen, seg, trött, orkeslös. Prov och annat skolarbete som hopar sig som ett mörker och som grädde på moset - svårt att sova (pga snoken och kissnödighet).
Jag kan jämföra min pepp med att vilja ta en pistol, sätta den mot tinningen och trycka av.
Jag har någon skum oro att det är fel på barnet, för jag känner inget (även om det är ovanligt såhär tidigt).
Jag skulle vilja se en tydligare mage. Jag nojjar över att jag har gått upp ca 3kg och funderar hur det ska gå att hålla viktgränsen på ca 14kg.
Jag äter dåligt för att jag inte orkar annat.
Och blir väl antagligen tröttare pga taskig mat.
Så.
Jag har det jättekul just nu!
Och oroa er inte, jag är överlycklig över det som händer.
Men jag önskar bara att åtminstone näsan kunde bli bra, det skulle göra mig väldigt lycklig.
Sedan skulle jag vilja ta mig iväg och träna (vilket känns omöjligt med näsan och huvudvärken).
Jag vill även att Stefan kommer hem, allt känns så mycket lättare när han är här.
När jag inte är ensam med Cane och mat.
Om någon snäll människa kan fixa det så kommer jag att älska er för resten av livet!
Puss
Kan tillägga också att jag just nu är i v.17
Enligt growingpeople (som är en sida barnmorskor och sjuksköterskor använder sig utav):
I vecka 17 är kroppslängden omkring 16 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 170 g.
Barnet rynkar pannan och kan använda andra ansiktsmuskler. Öronen har flyttat från halsen till huvudet. Han eller hon kan öppna och sluta händerna och kan undersöka sig själv och sin begränsade miljö med handen.
Den 4/3 är det dags för vårat ultraljud!
I cant quit you baby
Vecka 16
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.
Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.
Faktagranskad av Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm och författare till böckerna ”Att föda” och ” Att möta förlossningssmärtan”.
Vet inte riktigt hur eller vart den där krabaten ligger och gömmer sig, men det kan väl inte vara i min mage, kan det? Alla forum lägger upp stora ballonger till magar, jag själv går runt med någon slags utdragen, uppblåst mjölkmage. Ser inte alls särskilt gravid ut utanpå kläderna, ser snarare ut som att jag ätit 10kg pizza. Men, förhoppningsvis är den där typiska kulan här på ett par veckor iaf!
Och GRATTIS Sara och Simon!
Inte alla som får ett alla hjärtans dag-barn, han är nog dömd att förföljas av kärlekssmörja och småtjejer som skriver "Vill du bli min valentin?" på små rosa lappar som doftar av någon tantig parfym dom snott från deras mammor. :)
I övrigt går livet i sakta mak framåt, gjorde idag bort tentan på projektledningskursen. Mår illa lite nu och då, speciellt om jag glömmer bort att äta någon frukt mellan målen. Mindre huvudvärk och mer gnolvärk i magen. Trött som ett jehu och en näsa som gör att jag låter som Janice i Vänner..
Nu måste jag lägga mig och vila.
Puss på skinkan!
v.15
Oftast på morgonen och fram till runt lunchtid.
Och eftersom jag är en sådan person som inte tar värktabletter så är det bara att genomlida dunket/trycket. Det känns precis som spänningshuvudvärk, kanske är stressad över något.
Är lite trött på alla reklamer med alvedon, zon och liknande.
Det enda man fixar är symptomen, man tar inte bort skälet till varför man får ont.
Har man ont någonstans så är det kroppen som säger - vila!
Men nu tycks alla vilja ha något snabbt, hur lite ont det än gör. Smärtan ska väck med alla medel och sätt, men att lägga sig ned, vila, sluta ögonen och dricka någon liter vatten? Nä, det kan man såklart inte göra.
Har man ont i huvudet, magen, ryggen, eller något annat ställe så ska det ordnas med piller och krämer, även om det bara skjuter upp smärtan till senare. Och tillslut är man fast i ett träsk med pillerknaprande.
Fast, så illa är det nog bara för väldigt få personer.
Och jag förstår såklart att man tar tabletter, vid migrän och liknande. När man har så ont att man inte kan koncentrera sig på annat, eller ifall man har något viktigt att genomföra och måste vara pigg för det. Eller när man exempelvis har ett skrikande barn som behöver uppmärksamhet, då kan man nog inte gå runt med ett dunkande huvud hur länge som helst.
Eller som jag som hatar att vara nästäppt och bara måååste ta nässpray när jag ska sova, eftersom jag inbillar mig att det inte går annars. Att jag inte kan andas genom munnen pga att det.. Ja, är jobbigt, jag blir torr i halsen, får hosta, etc.. Men nu när jag är gravid och går runt med en konstant nästäppa så finns det inte så mycket att göra än att genomlida, och haha, konstigt nog så kan jag ju faktiskt sova utan.
Men jag är nästan säker på att så fort ungen är ute så kommer nässprayen stå i badrumsskåpet och vänta på mig...
Dock är det ett kommande problem med mediciner. Snart biter ingenting på våra basilusker.
Men, det är inte så lätt. Läkare nu för tiden verkar bara vilja skicka hem en så fort som möjligt med första bästa medicin, det är nästan aldrig någon som orkar titta på vad det kan handla om Egentligen.
En otäck huvudvärk kan ha med exempelvis synen att göra, eller att man är stressad, att man spänner käkarna när man sover och annat smått och gott.
Men nu får man en ask med alvedon, eller ett recept på ett starkare preparat och orden "gör som du känner, vila om du vill men jobba om du fixar det".
Allt handlar om att bota symptom och inte orsak.
Haha, spårade ur lite kanske!
Har tänkt så mycket på medicin senaste tiden när jag har haft så ont i huvudet och ser alvedonreklamer överallt.
Även när jag läste Saras blogg om smärtlindring vid förlossning (vilket jag också tycker är upp till var och en, och har egentligen inte med det ovan att göra).
Själv så tänker jag försöka hålla ut så länge det går, men gör det för ont så kommer jag också vilja ha smärtlindring, troligtvis epidural och lustgas.
Mestadels så tänker jag på det faktum att det finns forskning om att det är bättre att stå ut och inte använda sig utav smärtlindring. Att ifall man använder smärtlindring så kan man få problem att koppla till barnet, förlossningen kan sakta ned och komma att stanna av, det är större risk för förlossningsdepression osv.
Men samtidigt har vi så otroligt bra vård i Sverige, vi är bland dom bästa i världen när det gäller förlossningar. Så jag känner mig inte orolig på minsta vis. Är varken rädd för förlossningen, smärtan, smärtlindring och annat. Det är en sådan naturlig sak som känns alldeles okej att gå igenom.
Och när det gäller smärtan och smärtlindring, jag har ju absolut ingen aning om hur ont det kommer göra och hur jag kommer hantera det när jag väl ligger där. Förhoppningsvis så går det bra och jag slipper nålen i ryggen, men går det sämre så är det nog ett självklart val just då.
Min största rädsla och oro är att behöva göra ett kejsarsnitt. Det är något jag absolut inte vill.
Förstår inte varför folk ska tjafsa om en sådan sak, allt måste ju vara upp till personen och hur denne hanterar det, eller vad den vill. Vissa vill ha smärtlindring, andra inte.
Men nog om det.
Idag är jag en bit in på v.15 i våran graviditet.
Det märks däremot inte på magen som nästan ser plattare ut än förra veckan.
Ligger jag ned så är den lika platt som förr. Är bara en miniminiminimal bula ca 1dm under naveln.
Vill se den där gravidkulan snart! Är så övervänt.. Läser om vecka för vecka fast minst 3 veckor fram varje gång, eftersom det händer alldeles för lite i den veckan man är, haha.
Som, nu koncentrerar jag mig mest på att under House of Metal så kommer jag vara i v.19 och då kommer magen troligtvis att synas, för då kommer bebisen minsann vara runt 20cm! Sedan är det ju ultraljud samma vecka..
Och hur ska jag visa den bäst, vilka kläder kommer vara snygga på? Måste jag gå med en skylt till magen där det står "gravid", bara för att folk inte ska tro att jag bara gått upp några kilon sedan sist?
Har lite problem med viktökningen, tycker att det känns jobbigt.
Har iofs bara gått upp 1.5kg hittills men, det är lite kämpigt.
Men troligtvis så är det det bara för att man inte riktigt kan se det ännu..
Lovade Stefan idag att jag skulle sluta noja över vikten och det ska jag göra.
Det är bara att tänka - Jag är gravid, jag SKA gå upp i vikt!
Ska hoppa in i duschen nu, sedan blir det minigolf med Stefan och kanske grannarna!
Livmodern når ett par, tre cm över blygdbenet.
 |
Man kan nu ofta pressa ut en droppe råmjölk (kolostrum) från ena eller båda brösten - det är inte osannolikt att du kunnat göra det i ett par veckors tid nu. Det är normalt och ett tecken på att mjölkproduktionen har börjat, om än i liten skala.
I vecka 15 är kroppslängden omkring 13 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 70 g.
 |
Öronen som från början sitter långt ner mot halsen har flyttat upp till sitt slutliga läge. Öronmusslorna har veckat sig och har i det närmaste utseendet som hos ett nyfött barn. Huden är tunn och skär till färgen och tunna blodkärl lyser igenom.
Könsorganen är färdigutvecklade och man kan se om det är en flicka eller en pojke. På ultraljud kan man se könet men bara om man har tur och barnet ligger i ett gynnsamt läge. Riktigt säker kan man aldrig bli och undersökning för att konstatera kön förekommer inte. Läs mer om fostrets utveckling!
Ultraljudet gör att barnet blir verkligt, det blir en stark känslomässig upplevelse. Bilden av ditt barn på dataskärmen får dig att fantisera - pojke eller flicka.
God kondition och en kropp i trim underlättar en graviditet för er båda. Ta hand om den blivande mammans fötter och rygg. Tips! Lär dig massera! Överraska med en fotbehandling.
