Kulisser
Ingen särskilt händelserik vecka.
Eller.. Kanske lite för mycket. Eller.. Kanske inte?
Igår så gjorde jag sista provet i Matte C, och jag klarade det precis på smärtgränsen, haha.
Man blir lite sur över att "bara" få G, som att det skulle vara lika illa som IG.
Igår var vi även till barnmorskan.
Fick väga mig.. Var inte särskilt kul efter den gågna påskveckan med mat och godis i alla former och smaker. BM tyckte dock att man måste få unna sig någon gång, exempelvis vid jul och påsk. Så får väl försöka tänka så!
Vi fick även lyssna på hjärtat, helt otroligt. DUNK DUNK DUNK DUNK, 135 slag/min (ungefär). Lät som att någon slog på plåt med ett baseballträ.
Hon mätte även min mage, och jag hade ett symfusmått på 25 och går in i v.27 precis.
Det var precis på kurvan och allt såg bara bra ut!
Tog även urinprov, stick i fingret och sånt. Järnvärdet är fortfarande lite lågt (har slarvat lite med tabletterna), så nu måste jag skärpa mig. Hade även äggvita i urinen, och eftersom jag får känningar av urinvägsinfektion varje vår och höst (utan ett barn i magen) så skickade hon in det för att kolla upp.
Så nu har jag inhandlat tranbärsjuice.
"I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm."
Vi har även blivit inbokade till en föräldrakurs som startar om ca 3 veckor.
Funderar också på att kolla upp gravidyoga, kanske skulle vara bra såhär i slutet, inför förlossningen och så.. Men om jag känner mig själv rätt så blir det inte av, soffan är ju så skön att ligga i...
Nu ska jag lägga mig ett tag.
Är helt slut i ryggen efter alla timmar i olika butiker.
Är iaf en tjockis nu.
Finns INGEN som inte kommenterat magen längre.
Alla har sett det, grannar, butikskassörskor, släkt, skola, osv..
Är lite less på att höra att jag är tjock.
Kan ingen säga "Åh, vilken fin gravidmage!".. Tror vi är för rädda för att ge komplimanger i detta avlånga land, det är lättare att skoja till det istället.
Känns som att man är störst i världen, missbedömer avståndet ofta.
Speciellt om jag ska krama Stefan, blir lika förvånad varje gång jag inte tar mig hela vägen fram.
Eller om man ska snurra runt någonstans och magen fastnar mot en stol eller liknande.
Men, gravidjeans från H&M i stl 40 får jag på mig fortfarande.
Imorgon ska jag iaf inhandla stödstrumpor, börjar bli tungt efter några timmar uppe.
Men nu, mot soffan!
Cilla och jag, ca en månad innan jag blev gravid!
Eller.. Kanske lite för mycket. Eller.. Kanske inte?
Igår så gjorde jag sista provet i Matte C, och jag klarade det precis på smärtgränsen, haha.
Man blir lite sur över att "bara" få G, som att det skulle vara lika illa som IG.
Igår var vi även till barnmorskan.
Fick väga mig.. Var inte särskilt kul efter den gågna påskveckan med mat och godis i alla former och smaker. BM tyckte dock att man måste få unna sig någon gång, exempelvis vid jul och påsk. Så får väl försöka tänka så!
Vi fick även lyssna på hjärtat, helt otroligt. DUNK DUNK DUNK DUNK, 135 slag/min (ungefär). Lät som att någon slog på plåt med ett baseballträ.
Hon mätte även min mage, och jag hade ett symfusmått på 25 och går in i v.27 precis.
Det var precis på kurvan och allt såg bara bra ut!
Tog även urinprov, stick i fingret och sånt. Järnvärdet är fortfarande lite lågt (har slarvat lite med tabletterna), så nu måste jag skärpa mig. Hade även äggvita i urinen, och eftersom jag får känningar av urinvägsinfektion varje vår och höst (utan ett barn i magen) så skickade hon in det för att kolla upp.
Så nu har jag inhandlat tranbärsjuice.
"I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm."
Vi har även blivit inbokade till en föräldrakurs som startar om ca 3 veckor.
Funderar också på att kolla upp gravidyoga, kanske skulle vara bra såhär i slutet, inför förlossningen och så.. Men om jag känner mig själv rätt så blir det inte av, soffan är ju så skön att ligga i...
Nu ska jag lägga mig ett tag.
Är helt slut i ryggen efter alla timmar i olika butiker.
Är iaf en tjockis nu.
Finns INGEN som inte kommenterat magen längre.
Alla har sett det, grannar, butikskassörskor, släkt, skola, osv..
Är lite less på att höra att jag är tjock.
Kan ingen säga "Åh, vilken fin gravidmage!".. Tror vi är för rädda för att ge komplimanger i detta avlånga land, det är lättare att skoja till det istället.
Känns som att man är störst i världen, missbedömer avståndet ofta.
Speciellt om jag ska krama Stefan, blir lika förvånad varje gång jag inte tar mig hela vägen fram.
Eller om man ska snurra runt någonstans och magen fastnar mot en stol eller liknande.
Men, gravidjeans från H&M i stl 40 får jag på mig fortfarande.
Imorgon ska jag iaf inhandla stödstrumpor, börjar bli tungt efter några timmar uppe.
Men nu, mot soffan!
Cilla och jag, ca en månad innan jag blev gravid!
This must be a dream
I morse vaknade jag och trodde att magen var borta!
Haha, hade panik och förstod ingenting. Det kändes verkligen som att; när jag lyfter på täcket så får jag se en platt mage. Men så var ju självklart inte fallet.
Men, samtidigt så var jag orolig.
Jag kände runt i sängen ifall vattnet skulle ha gått eller om barnet skulle ha ploppat ut i sömnen, och när jag inte fann något på lakanen så började jag skumpa runt med magen. Några sekunder senare kom en efterlängtad (och troligtvis rätt åt mig) hård karatespark rakt ut mot naveln.
Skumma saker man kan få för sig ibland. Bara för någon natt sedan så drömde jag att jag skulle in och föda i v.37, så nu har jag sagt åt Stefan att hålla sig nära hemmet då, haha.
Men det är så grymt verkliga drömmar och känslor, som att det verkligen är så.
Nåväl.
Idag fotade jag mig iaf i spegeln.
I kläder visserligen, men det är alltid nåt!
Så ser jag ut nu, rakt framifrån.
Vi är i v.25 också, har ingen aning om jag har en stor, liten eller "vanlig" mage.
Eller om det är en pojk/flick-mage och allt vad andra pratar om.
Och här är från sidan!
Har vuxit helt otroligt mycket på bara ett par veckor.
"I vecka 25 är medelkroppslängden 33 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 800 gr. Huvudets omkrets är 23 cm. Den snabba tillväxten avtar."
http://growingpeople.se/
Det står även att det finns en god chans för barnet att överleva ifall det föddes nu.
Men med risker för komplikationer. Då vissa organ (ex. lungor) inte är helt utvecklade ännu.
Men, för varje vecka som går så minskar risken och chansen att det blir ett friskt och starkt barn ökar!
Jag undrar hur stor man kommer att vara i slutet?
Eller vill man ens tänka på det? Haha.
Nu på söndag så åker vi till fjällen och blir där tills söndag en vecka senare.
Ska försöka åka skidor och se om jag vågar åka slalom. Annars får jag umgås med mormor och min mattebok i någon solgrop utomhus.
Nu är det dags för våran korv att få gå ut och gå!
Haha, hade panik och förstod ingenting. Det kändes verkligen som att; när jag lyfter på täcket så får jag se en platt mage. Men så var ju självklart inte fallet.
Men, samtidigt så var jag orolig.
Jag kände runt i sängen ifall vattnet skulle ha gått eller om barnet skulle ha ploppat ut i sömnen, och när jag inte fann något på lakanen så började jag skumpa runt med magen. Några sekunder senare kom en efterlängtad (och troligtvis rätt åt mig) hård karatespark rakt ut mot naveln.
Skumma saker man kan få för sig ibland. Bara för någon natt sedan så drömde jag att jag skulle in och föda i v.37, så nu har jag sagt åt Stefan att hålla sig nära hemmet då, haha.
Men det är så grymt verkliga drömmar och känslor, som att det verkligen är så.
Nåväl.
Idag fotade jag mig iaf i spegeln.
I kläder visserligen, men det är alltid nåt!
Så ser jag ut nu, rakt framifrån.
Vi är i v.25 också, har ingen aning om jag har en stor, liten eller "vanlig" mage.
Eller om det är en pojk/flick-mage och allt vad andra pratar om.
Och här är från sidan!
Har vuxit helt otroligt mycket på bara ett par veckor.
"I vecka 25 är medelkroppslängden 33 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 800 gr. Huvudets omkrets är 23 cm. Den snabba tillväxten avtar."
http://growingpeople.se/
Det står även att det finns en god chans för barnet att överleva ifall det föddes nu.
Men med risker för komplikationer. Då vissa organ (ex. lungor) inte är helt utvecklade ännu.
Men, för varje vecka som går så minskar risken och chansen att det blir ett friskt och starkt barn ökar!
Jag undrar hur stor man kommer att vara i slutet?
Eller vill man ens tänka på det? Haha.
Nu på söndag så åker vi till fjällen och blir där tills söndag en vecka senare.
Ska försöka åka skidor och se om jag vågar åka slalom. Annars får jag umgås med mormor och min mattebok i någon solgrop utomhus.
Nu är det dags för våran korv att få gå ut och gå!
Boogie my blues away
Vecka 24
Kroppen: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer
uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.
Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.
Har en grym ångest över det här med vikten.
Det går som inte att släppa, hur mycket jag än försöker.
Jag vet att min barnmorska har sagt att 14kg är lagom för mig, men att även om det skulle ändras med några kilon hit eller dit så är det ingen fara.
Jag tycker att 14kg låter mycket, jag önskar att jag kunde vara en av de få lyckliga som går upp kanske 8-9kg.
Men jag vet att det inte blir så, då jag redan ligger på ca 6kg.
Jag gick upp väldigt snabbt i vikt för ett par år sedan, vilket jag sedan gick ner också.
Men under den tiden hann jag få ett par små bristningar på magen.
Dom syns sedan ett tag tillbaka, ljusröda och sticker en i ögonen så fort man ser sig själv i spegeln.
Jag har inte velat ta bilder på min mage sedan v.14.
Jag förstår inte hur alla lyckas handskas med viktuppgång, förändring av kroppen och allt annat som händer så till synes enkelt. Det känns som att alla mina känslor åker berg- och dalbana. Denna graviditet som ska vara så vacker, en kvinnokropp som ska vara så vacker när den är gravid, en tid som man ska älska.
Och missförstå mig rätt nu, jag älskar tanken och det faktum att något lever och gror i min mage. Det finns inget jag skulle vilja ändra på. Jag Vet att jag är onödigt nojig, att jag bara borde sluta upp med dumheterna och faktiskt tänka att "Jag är gravid och vacker, precis som jag är".
Men, det går som inte.
Jag ser en stor uppblåst kossa i spegeln, som tappar allt fler muskler, som kommer få allt fler bristningar, som kommer få allt fler celluliter. Som inte kommer våga visa sig på stranden för resten av sitt liv.
Att få "kärleksärr", "tigerränder" och allt vad folk kallar detta som kan uppstå på mage, kärlekshandtag, lår, rumpa, armar, etc.
Det känns inte särskilt kul.
Jag gruvar mig varje morgon för att se ett nytt streck, eller för att se om ett gammalt blivit mer synligt, eller längre, bredare, större. Jag försöker hitta positiva historier på internet, där man ser personer som faktiskt lyckats få sina ärr att inte synas. Men det syns, på alla. Vita/silvriga strimmor på olika kroppsdelar. Jag har t.o.m. kollat upp vad man kan göra på en klinik, med laser och peeling. Celluliter är jag inte särskilt rädd för, eftersom man med en annorlunda kost och mycket träning kan få bort en hel del.
Men ÄRR... Jag är så redo jag bara kan bli för ett liv med barn, ett liv med familj. Jobb, trygghet, man, barn, hund, volvo, villa, allt! Men jag är inte redo för denna kroppsliga förändring.
Och jag vet inte Hur jag ska bli det heller.
Jag går och pratar med en tjej varje torsdag om det här.
Förhoppningsvis så får vi, tillsammans med Stefan, någon bukt på det.
Jag känner mig så otroligt elak på något vis som bryr mig om det här så pass mycket. Det känns som att man inte uppskattar det som är det största som händer i ens liv. Även fast jag vet att jag gör det, så får jag så otroligt dåligt samvete över att jag ens tänker tanken på att det är jobbigt med förändring av kroppen.
Nä, jag vet att det enda man egentligen ska göra är att helt enkelt skita i det och fokusera på allt det ljusa.
Så jag ska försöka med det nu när jag går ut och promenerar med Cane.
Och om någon har tips, eller vet något som hjälpte er/någon annan så tar jag mer än gärna emot det!
Nu buffar Cane på mitt ben.
Dags att gå!
Puss på skinkan.
Kroppen: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer
uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.
Har en grym ångest över det här med vikten.
Det går som inte att släppa, hur mycket jag än försöker.
Jag vet att min barnmorska har sagt att 14kg är lagom för mig, men att även om det skulle ändras med några kilon hit eller dit så är det ingen fara.
Jag tycker att 14kg låter mycket, jag önskar att jag kunde vara en av de få lyckliga som går upp kanske 8-9kg.
Men jag vet att det inte blir så, då jag redan ligger på ca 6kg.
Jag gick upp väldigt snabbt i vikt för ett par år sedan, vilket jag sedan gick ner också.
Men under den tiden hann jag få ett par små bristningar på magen.
Dom syns sedan ett tag tillbaka, ljusröda och sticker en i ögonen så fort man ser sig själv i spegeln.
Jag har inte velat ta bilder på min mage sedan v.14.
Jag förstår inte hur alla lyckas handskas med viktuppgång, förändring av kroppen och allt annat som händer så till synes enkelt. Det känns som att alla mina känslor åker berg- och dalbana. Denna graviditet som ska vara så vacker, en kvinnokropp som ska vara så vacker när den är gravid, en tid som man ska älska.
Och missförstå mig rätt nu, jag älskar tanken och det faktum att något lever och gror i min mage. Det finns inget jag skulle vilja ändra på. Jag Vet att jag är onödigt nojig, att jag bara borde sluta upp med dumheterna och faktiskt tänka att "Jag är gravid och vacker, precis som jag är".
Men, det går som inte.
Jag ser en stor uppblåst kossa i spegeln, som tappar allt fler muskler, som kommer få allt fler bristningar, som kommer få allt fler celluliter. Som inte kommer våga visa sig på stranden för resten av sitt liv.
Att få "kärleksärr", "tigerränder" och allt vad folk kallar detta som kan uppstå på mage, kärlekshandtag, lår, rumpa, armar, etc.
Det känns inte särskilt kul.
Jag gruvar mig varje morgon för att se ett nytt streck, eller för att se om ett gammalt blivit mer synligt, eller längre, bredare, större. Jag försöker hitta positiva historier på internet, där man ser personer som faktiskt lyckats få sina ärr att inte synas. Men det syns, på alla. Vita/silvriga strimmor på olika kroppsdelar. Jag har t.o.m. kollat upp vad man kan göra på en klinik, med laser och peeling. Celluliter är jag inte särskilt rädd för, eftersom man med en annorlunda kost och mycket träning kan få bort en hel del.
Men ÄRR... Jag är så redo jag bara kan bli för ett liv med barn, ett liv med familj. Jobb, trygghet, man, barn, hund, volvo, villa, allt! Men jag är inte redo för denna kroppsliga förändring.
Och jag vet inte Hur jag ska bli det heller.
Jag går och pratar med en tjej varje torsdag om det här.
Förhoppningsvis så får vi, tillsammans med Stefan, någon bukt på det.
Jag känner mig så otroligt elak på något vis som bryr mig om det här så pass mycket. Det känns som att man inte uppskattar det som är det största som händer i ens liv. Även fast jag vet att jag gör det, så får jag så otroligt dåligt samvete över att jag ens tänker tanken på att det är jobbigt med förändring av kroppen.
Nä, jag vet att det enda man egentligen ska göra är att helt enkelt skita i det och fokusera på allt det ljusa.
Så jag ska försöka med det nu när jag går ut och promenerar med Cane.
Och om någon har tips, eller vet något som hjälpte er/någon annan så tar jag mer än gärna emot det!
Nu buffar Cane på mitt ben.
Dags att gå!
Puss på skinkan.
Barnvagnsdjungel
Fyyyy fan säger jag bara.
Varför fanns det inte bara en enda sort att välja?
Nu har vi iaf kikat på Alla.
Eller nej, vi har säkert missat 1000 olika sorter.
Men vi har kollat på:
Kronan, Emmaljunga, Brio, Teutonia, Phil&Teds, Mountain buggy, Bugaboo, Crescent, Quinny, Tako, Focus, Nowalex... Och det fortsätter men huvudet lyckas inte hålla reda på alla olika namn.
Vi har kollat på fyra fasta hjul, luftfyllda hjul, gummi/plast-hjul, fyra hjul med två där fram som är svängbara (swivel heter det oftast verkar det som), vi har även kikat på vagnar med 3 hjul.
Först dom 4-hjuliga. Visst, stadiga såklart men har andra nackdelar och brister. Exempelvis Kronan som alla tycks älska är ju omöjlig för mig som är lite kortare, eftersom jag måste lyfta axlarna. Samma sak med Brio.
Dom med 4a hjul får inte plats i våran bil när dom är ihopbuntade heller (Volvo V50, med hundbur som tar hälften av platsen).
Dom med två svängbara hjul där framme var ju rätt underbara, förutom det faktum att hjulen är för små för att parera i snö. Och en vagn som bara fungerar på sommaren och på asfalt är ju inte direkt bäst.
Vi hittade en (P&T's) som hade större svängbara hjul men där är barnet vänt bort från en (enligt undersökningar är det väldigt jobbigt för barn upp till ca 1.5år att inte kunna se mamma/pappa och bara ta in nya intryck utan stöd).
Problemet i bilen fanns inte när det gällde en Brio Sing, men, knappt någon fjädring och som sagt så är den inte optimal i snö och skog.
Men sen!
Sen slog vi bort dumma fördomar om att 3 hjul på en barnvagn alltid är pest och att alla vagnar tippar och är livsfarliga (och allt annat man hört, av bland annat Sverker som kastade alla 3-hjuliga i soptunnan).
Först hittade vi MB's vagn Urban Jungle, som såg riktigt fin ut. Men, problemet var att även där är barnet bortvänt så fort den börjar kunna sitta. Vilket inte är något val för oss.
Och efter några andra vagnar så hittade vi en Teutonia (S3).
Hur fin som helst! Hade en del anmärkningar på konsumentverket om ostabilitet men, till de senare åren så är det fixat och nu fanns det ingen anmärkning på de nyare.
Den har mindre anmärkningar än Kronan och de dyra "supervagnarna" (som höjs till skyarna, haha).
Den har ett stort hjul där fram, man kan byta ut alla hjul till lufthjul ifall man gillar det bättre än gummi. Den fungerar i all terräng (vilket är ett måste för oss när vi har hund och är ute mycket, där det inte finns asfalt), och den får plats i bilen!
Och dessutom så hittade vi denna svindyra vagn för ca 5000kr billigare (en 09) på blocket.
Så, imorgon ska vi fara och kika och testköra i slasken!
Vi har redan varit och vickat och snurrat och försökt välta på barnens hus och gillade den väldigt mycket. Den passar dessutom mig som är kort.
Nu låter det här som världens reklam, men jag är lite smått upprymd över att förhoppningsvis vara klar i sökandet..
Vi har iaf bestämt oss för att inte kika runt mer nu. Eftersom man hittar nya hela tiden, alla har brister och alla har positiva bitar. Men imorgon kanske vi har en vagn!
Hursomhelst.
Jag har inte förstått att det är så svårt förrän nu med alla saker som ska fixas.
Nu är det bara skötbord, säng, liggstol, leksaker, kläder mm. kvar... Tur jag fyller år snart.
Att det är förjävligt att vara kort och ha en hundbur är då något jag har kommit underfund med i denna djungel.
Men, vi hade nog valt denna vagn hursomhelst. Den är överlägset bäst av dom vi tittat på.
Nu ska magen sparka iväg med mig till soffan och Stefan!
Och just ja.
Jag är i v.23 nu..
Varför fanns det inte bara en enda sort att välja?
Nu har vi iaf kikat på Alla.
Eller nej, vi har säkert missat 1000 olika sorter.
Men vi har kollat på:
Kronan, Emmaljunga, Brio, Teutonia, Phil&Teds, Mountain buggy, Bugaboo, Crescent, Quinny, Tako, Focus, Nowalex... Och det fortsätter men huvudet lyckas inte hålla reda på alla olika namn.
Vi har kollat på fyra fasta hjul, luftfyllda hjul, gummi/plast-hjul, fyra hjul med två där fram som är svängbara (swivel heter det oftast verkar det som), vi har även kikat på vagnar med 3 hjul.
Först dom 4-hjuliga. Visst, stadiga såklart men har andra nackdelar och brister. Exempelvis Kronan som alla tycks älska är ju omöjlig för mig som är lite kortare, eftersom jag måste lyfta axlarna. Samma sak med Brio.
Dom med 4a hjul får inte plats i våran bil när dom är ihopbuntade heller (Volvo V50, med hundbur som tar hälften av platsen).
Dom med två svängbara hjul där framme var ju rätt underbara, förutom det faktum att hjulen är för små för att parera i snö. Och en vagn som bara fungerar på sommaren och på asfalt är ju inte direkt bäst.
Vi hittade en (P&T's) som hade större svängbara hjul men där är barnet vänt bort från en (enligt undersökningar är det väldigt jobbigt för barn upp till ca 1.5år att inte kunna se mamma/pappa och bara ta in nya intryck utan stöd).
Problemet i bilen fanns inte när det gällde en Brio Sing, men, knappt någon fjädring och som sagt så är den inte optimal i snö och skog.
Men sen!
Sen slog vi bort dumma fördomar om att 3 hjul på en barnvagn alltid är pest och att alla vagnar tippar och är livsfarliga (och allt annat man hört, av bland annat Sverker som kastade alla 3-hjuliga i soptunnan).
Först hittade vi MB's vagn Urban Jungle, som såg riktigt fin ut. Men, problemet var att även där är barnet bortvänt så fort den börjar kunna sitta. Vilket inte är något val för oss.
Och efter några andra vagnar så hittade vi en Teutonia (S3).
Hur fin som helst! Hade en del anmärkningar på konsumentverket om ostabilitet men, till de senare åren så är det fixat och nu fanns det ingen anmärkning på de nyare.
Den har mindre anmärkningar än Kronan och de dyra "supervagnarna" (som höjs till skyarna, haha).
Den har ett stort hjul där fram, man kan byta ut alla hjul till lufthjul ifall man gillar det bättre än gummi. Den fungerar i all terräng (vilket är ett måste för oss när vi har hund och är ute mycket, där det inte finns asfalt), och den får plats i bilen!
Och dessutom så hittade vi denna svindyra vagn för ca 5000kr billigare (en 09) på blocket.
Så, imorgon ska vi fara och kika och testköra i slasken!
Vi har redan varit och vickat och snurrat och försökt välta på barnens hus och gillade den väldigt mycket. Den passar dessutom mig som är kort.
Nu låter det här som världens reklam, men jag är lite smått upprymd över att förhoppningsvis vara klar i sökandet..
Vi har iaf bestämt oss för att inte kika runt mer nu. Eftersom man hittar nya hela tiden, alla har brister och alla har positiva bitar. Men imorgon kanske vi har en vagn!
Hursomhelst.
Jag har inte förstått att det är så svårt förrän nu med alla saker som ska fixas.
Nu är det bara skötbord, säng, liggstol, leksaker, kläder mm. kvar... Tur jag fyller år snart.
Att det är förjävligt att vara kort och ha en hundbur är då något jag har kommit underfund med i denna djungel.
Men, vi hade nog valt denna vagn hursomhelst. Den är överlägset bäst av dom vi tittat på.
Nu ska magen sparka iväg med mig till soffan och Stefan!
Och just ja.
Jag är i v.23 nu..
