Kulisser
Eller.. Kanske lite för mycket. Eller.. Kanske inte?
Igår så gjorde jag sista provet i Matte C, och jag klarade det precis på smärtgränsen, haha.
Man blir lite sur över att "bara" få G, som att det skulle vara lika illa som IG.
Igår var vi även till barnmorskan.
Fick väga mig.. Var inte särskilt kul efter den gågna påskveckan med mat och godis i alla former och smaker. BM tyckte dock att man måste få unna sig någon gång, exempelvis vid jul och påsk. Så får väl försöka tänka så!
Vi fick även lyssna på hjärtat, helt otroligt. DUNK DUNK DUNK DUNK, 135 slag/min (ungefär). Lät som att någon slog på plåt med ett baseballträ.
Hon mätte även min mage, och jag hade ett symfusmått på 25 och går in i v.27 precis.
Det var precis på kurvan och allt såg bara bra ut!
Tog även urinprov, stick i fingret och sånt. Järnvärdet är fortfarande lite lågt (har slarvat lite med tabletterna), så nu måste jag skärpa mig. Hade även äggvita i urinen, och eftersom jag får känningar av urinvägsinfektion varje vår och höst (utan ett barn i magen) så skickade hon in det för att kolla upp.
Så nu har jag inhandlat tranbärsjuice.
"I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm."
Vi har även blivit inbokade till en föräldrakurs som startar om ca 3 veckor.
Funderar också på att kolla upp gravidyoga, kanske skulle vara bra såhär i slutet, inför förlossningen och så.. Men om jag känner mig själv rätt så blir det inte av, soffan är ju så skön att ligga i...
Nu ska jag lägga mig ett tag.
Är helt slut i ryggen efter alla timmar i olika butiker.
Är iaf en tjockis nu.
Finns INGEN som inte kommenterat magen längre.
Alla har sett det, grannar, butikskassörskor, släkt, skola, osv..
Är lite less på att höra att jag är tjock.
Kan ingen säga "Åh, vilken fin gravidmage!".. Tror vi är för rädda för att ge komplimanger i detta avlånga land, det är lättare att skoja till det istället.
Känns som att man är störst i världen, missbedömer avståndet ofta.
Speciellt om jag ska krama Stefan, blir lika förvånad varje gång jag inte tar mig hela vägen fram.
Eller om man ska snurra runt någonstans och magen fastnar mot en stol eller liknande.
Men, gravidjeans från H&M i stl 40 får jag på mig fortfarande.
Imorgon ska jag iaf inhandla stödstrumpor, börjar bli tungt efter några timmar uppe.
Men nu, mot soffan!
Cilla och jag, ca en månad innan jag blev gravid!
En kväll då du var sjuukt snygg vild och vacker!
Fatta att ungen kommer snart! Vi är så spända här hemma!
Mimmi käraste du, jag tänker på dig.. massor!
Inte bara för att du snart sätter Alfons lillkusin till världen men för att jag känner igen mig så otroligt i din oro över kroppsförändringarna.
Tro mig raring, du är inte i närheten att klassas som tjockis! Inte ens i närheten!
När jag har sett din gravidmage så har jag blivit avundsjuk för att du fortfarande ser ut som en sexbomb! Kurvorna sitter fortfarande på rätt ställen, inget svämmar över och du har en snygg (och i mina ögon) liten mage! Rund och fin!
Så duktig som du har varit med att tänka på motion och bra mat för både dig och magen så kommer du precis som vanligt vara dyngsnygg när ungen är ute!
Jag skulle dock vilja banka in ett lugn i ditt huvud. För jag vet hur jobbigt det är att gå runt och oroa sig, känna ångest över att det är dags för vågen, hela tiden försöka argumentera mot själv att "jag gör så gott jag kan.. eller borde jag ha skippat efterrätten igår? ÄR DET KÖRT FÖR MIG NU? KOMMER JAG VARA EN SÅN DÄR MAMMA SOM GER UPP MIG SJÄLV?!", känna stress över att inte längre ha kontroll -men allt kommer att ordna sig tillslut!
Jag kan lova dig det!
Hoppas att du får en fantastiskt fin födelsedag vackra starka ljuvliga Mimmi!
